Nu är det sannerligen dags att uppdatera här. Jag vill inte att min blogg ska bli en sån där tråkig där det aldrig händer något. Nej. Så nu ska här skrivas. (Det blir rätt svårt med tanke på att jag har absolut ingenting att skriva om. Det händer liksom inte särskilt mycket här i sommarstugan (läs: världens ände). Men jag ska försöka.)
Alldeles nyss tänkte jag att jag skulle vara en duktig flicka och städa i mitt rum. Frivilligt. Jag började energiskt med att vika ihop en tröja och lägga in den i garderoben. Men sen tog det abrupt slut. På en handduk som jag skulle vika ihop fanns en stor svart prick...en stor svart prick som rörde sig! Och inte var det en liten prick, inte. Den var sisådär 3 cm lång och hade åtta tjocka, svarta ben. En ENORM spindel alltså. Och de som känner mig, alternativt har läst det här inlägget på den här bloggen, vet att spindlar inte är mitt favoritdjur. Jag slängde ifrån mig handduken och stod där ett tag och var rädd. Sen gick jag därifrån. Det är fortfarande stökigt i mitt rum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ojdå! Typiskt att du som inte gillar spindlar träffar på dem hela tiden :P
Samma för mig och hundar, jag tycker hundar är jätteläskiga och vill helst ha dem på sju meters avstånd, men de ska alltid komma fram till mig mest och nosa och hoppa omkring =(
tina:
Ja, precis. Av någon underlig anledning verkar det vara så att det som man är rädd för dras till en. Hundar till dig och spindlar till mig. :S
Skicka en kommentar