När någon som man aldrig har träffat - och än mindre pratat med - hälsar, så kan man vara säker på att man är på landet. Sådant händer aldrig i stan.
Det känns lite ovant därför. Men ovant på ett trevligt sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
vaddå, är du i stugan nu? (ja, jag är trög. men det visste du ju redan)
denise:
Jajamensan, nu är jag i stugan. :) Men det är okej att vara lite trög ibland. ;)
Skicka en kommentar